Ekologiskt känsliga områden

Nulägesbeskrivning

Stora opåverkade områden liksom riksintresse för naturvård, naturreservat och andra naturvårdsobjekt är naturligtvis ekologiskt känsliga. Rekommendationerna som anges i avsnittet om stora opåverkade områden, beskrivningen av riksintressen och reservats-bestämmelser är viktiga för områdenas utveckling.

I övrigt kan kommunen delas upp i tre ekologiskt känsliga zoner:

• Laholmsbukten
• Kustslätten
• Skogslandskapet

Laholmsbukten

Sedan 1970-talet har Laholmsbukten utsatts för en rad ekologiska störningar föranledda av övergödning, det vill säga läckage av växtnäring till havsvattnet. Det leder till algblomning, som i sin tur ger upphov till att dött organiskt material faller mot botten. Genom Laholmsbuktens speciella skiktning, bräckt Östersjövatten vid ytan och salt Skagerakvatten vid botten, uppstår syrebrist på bottnen vid kraftig algblomning. Bottendjur dör och fiskar flyr området.

Orsaken till den höga växtnäringstransporten till Laholmsbukten är:

• intensivt jordbruk på lätta genomsläppliga jordar
• stor nederbörd med milda vintrar
• väldränerade åker- och skogsmarker, som ger snabb transport av växtnäring ut i havet utan möjlighet till kvävereduktion
• stort kvävenedfall via såväl nederbörd som atmosfäriskt nedfall.

Övergödning. Laholmsbukten har länge varit starkt påverkad av växtnäring.

Kustslätten

Landområdet från havet och in till högsta kustlinjen är uppodlad sedan århundraden. Fram till märglingens tid hade stora delar av slätten ganska magra jordar. Landskapet var öppet och sandjordarna utsattes för vinderosion. Märglingen förbättrade jordarna. När konstgödningen introducerades blev Laholmsjordarna väldigt effektiva. De var lättbrukade, varma och nederbörden var riklig.

Efter hand utvecklades den traditionella djurhållningen och naturgödseln förbättrade den fattiga matjorden. Före märglingens tid innehöll denna cirka 500 kilo kväve per hektar. Numera är mängden 5 000 kilo kväve per hektar. Matjorden innehåller således ett rejält kvävelager, som gör att kustslätten är ekologisk känslig.

Skogslandskapet

Områderna ovanför högsta kustlinjen domineras av skog, som växer på en morän. Denna är inte lika urlakningskänslig som sandjordarna på slätten. Riklig nederbörden med högt kväveinnehåll och intensivt skogsbruk med kalhyggen, markberedning och utdikning innebär att vi även från dessa marker har ett läckage av kväve till yt- och grundvattnet. Även här måste således åtgärder vidtas för att miljömålen ska nås.

Skogsområdet i Laholms kommun är också ekologiskt känsligt på grund av det höga nedfallet av försurande ämnen. Skogskador har konstateras, sura sjöar och vattendrag finns. Kalkning av de sistnämnda pågår.

Överväganden och rekommendationer

Kväveläckage. Laholmsbukten blir övergödd av växtnäringsämnen.

Laholmsbukten

Tillflödet av växtnäring, främst kväve via vattendrag, nederbörd och mänskliga aktiviteter, måste minska. I de nationella miljömålen ställs krav på att kväveläckaget från svenska vattendrag ska minska. Senast år 2010 ska utsläppen från mänsklig verksamhet till haven söder om Ålands hav ha reducerats med minst 30 procent från 1995 års nivå till totalt 38 500 ton. Det innebär att kväveläckaget till yt- och grundvatten bör minska med 700 ton i Laholmsbuktens tillrinningsområde.

Åtgärder måste vidtas för att minska kväve- och fosforutsläpp från jordbruk, skogsbruk och trafik. Utsläppen av kväve från tätorternas reningsverk skall, trots befolkningstillväxt och ökad belastning, hållas på en fortsatt låg nivå.

(Se vidare under avsnittet regionala miljömål 7:3, 7:5, 9:2 och 15:1)

Kustslätten

För att nå de nationella miljömålen och minska urlakningen till Laholmsbukten bör mer mark vara bevuxen vintertid. Höstspridning av gödsel bör upphöra. Särskilt urlakningskänsliga marker läggs om till permanent bevuxna fält, gärna extensivt odlade.

I samverkan med näringen utarbetas program för individuell miljörådgivning och miljöplanering i jordbruket, miljöstöd och skärpt lagstiftning. På så sätt kan vi åstadkomma bättre hushållning med kväve och nå målet, 30 procentig minskningen av kvävetillförseln till Laholmsbukten. Kustnära våtmarker, minskad biltrafik eller bättre kväverening på fordonen kan också bidra till att målen uppnås. Anläggande av skyddszoner utmed vattendragen bör stimuleras.

(Se vidare under avsnittet regionala miljömål 7:2, 7:3, 7:5, 8:2, 9:1, 9:2, 10:4, 11:4, 13:5 och 15:1)

Skogslandskapet

Först och främst måste utsläppen av kväveföreningar till atmosfären minska så att nedfallet blir mindre. Trafikens kväveoxidutsläpp och jordbrukets ammoniakemissioner måste i första hand sänkas.

För att förbättra kvävehushållningen på skogsmark kan åtgärder vidtas såsom färre kalhyggen, fler kvarlämnade träd och vegetation som tar hand om näringsämnena. Ett annat exempel är snabbare återplantering med större plantor. Samtidigt bör träd, i form av skyddszoner, bibehållas utmed vattendrag, mossmarker etc. Våtmarker kan anläggas och mindre markberedning utföras.

(Se vidare under avsnittet regionala miljömål 7:2, 7:3, 7:5, 8:2, 9:1, 9:2, 10:4, 11:4 och 12:2)

Internationella åtgärder

Internationella och nationella åtgärder krävs för att komma till rätta med försurningsproblemen. En liten åtgärd för att dämpa försurningseffekten kan skogsbruket själv åstadkomma genom att öka andelen lövträd i skogarna.

(Se vidare under avsnittet regionala miljömål 3:2 och 12:2)

Karta

Karta över ekologiskt känsliga områden i Laholms kommun