Ytvatten

Nulägesbeskrivning

I Laholms kommun finns ett sjuttiotal sjöar med en sammanlagd yta som sträcker sig över 1 hektar. Kommunen indelas i tre avrinningsområden, Stensån, Lagan och Genevadsån.

Lagan avvattnar:

• Smedjeån
• Lillån
• Krokån
• Hultån
• Vänneån

Genevadsån avvattnar:

• Brostorpsån
• Vessingeån
• Alslövsån

Vattendragen i kommunen påverkas av framför allt två faktorer. De transporterar en stor mängd näringsämnen, fosfor och kväve, som urlakas från skogs- och jordbruksmark från vattendragets omgivande landskap. Dessutom utsätts de för försurning genom sitt läge på västkusten. Surt nedfall förs in över landet från bland annat kontinenten. Eftersom berggrunden har en dåligt buffrande förmåga förs näringsämnen till vattendragen. En viss positiv trend kan dock skönjas, det sura nedfallet har minskat de senaste åren.

 

Transportled. Vattendragen transporterar näringsämnen från skogs- och jordbruksmark.

Minskning av den biologiska mångfalden

Både försurningen och övergödningen leder till utarmning av det biologiska livet. Vissa motståndskraftiga arter med små krav på livsbetingelser tar överhanden, och vi förlorar den biologiska mångfalden som gör naturen levande och variationsrik.

Flera av vattendragen hyser goda förutsättningar för lax- och öringproduktion, vilket också har en stor ekonomisk betydelse för yrkes- och fritidsfisket. För att reproduktionen av lax och öring ska kunna bibehållas måste försurningens effekter motverkas genom kalkning av vattendragen. Därigenom hålls pH- och alkalinitetsvärdet på livsnödvändiga nivåer för organismerna. Vattendragen har även stora ekonomiska och rekreationsmässiga värden för sportfiske, bad och annan turism.

Andra hot mot vattendragen är överfiske, införande av främmande arter, nivåförändringar samt olika exploateringsföretag.

Stensån

Stensån har två källflöden, Stora Stensån som rinner upp cirka fyra kilometer väster om Skånes Fagerhult och Lilla Stensån som rinner upp fem kilometer sydost om Hishult. Sammanflödet sker vid Stackarp, nedströms Sjöaltesjön, vilken är systemets största sjö. Stensån mynnar i södra delen av Laholmsbukten i Båstads kommun.

Nederbördsområdets västra del karaktäriseras främst av Hallandsås och den norr därom liggande Laholmsslätten. I den östra delen är landskapet av sydsmåländsk typ, det vill säga småkuperad terräng med mindre höjder och dalar, sjöar, kärr samt mer eller mindre vidsträckta mossar. Utsläpp från verksamheter och övrig mänsklig aktivitet är ringa. Stensån kalkas sedan 1985.

Viktig. Stensån är viktig för lax- och öringbeståndet.

Viktig för lax och öring
Ån slingrar sig genom ett område som är av riksintresse för naturvård (NN 23) och rörligt friluftsliv (FN 15).
(Se vidare avsnittet Områden av riksintresse).

Fritidsfisket är särskilt värdefullt eftersom vattendraget är en av de allra viktigaste åarna för reproduktion av lax och öring. I Stensåns vattensystem finns också ål, abborre, gädda, brax, karp, sutare och mört. Dessutom har man påträffat den rödlistade groplöjan, vars framtida överlevnad är osäker.

Öster om kommungränsen, och vid några enstaka platser inom kommunen, finns flodkräfta. I vattensystemet lever även flodpärlmusslan.

Stensån är upptagen i Naturvårdsverkets förteckning över fiskevatten, som ska skyddas enligt förordningen (SFS 2 001:554) om miljökvalitetsnormer för fisk- och musselvatten.

Lagan

Längst. Lagan är södra Sveriges längsta vattendrag, 244 kilometer.

Lagan är södra Sveriges längsta vattendrag, 244 kilometer. Floden rinner upp söder om Jönköping, flyter genom Vidöstern vid Värnamo och passerar Ljungby och Markaryds kommuner och mynnar vid Snapparp i Laholmsbukten.

Här och var passerar vattendraget områden som är av riksintresse för naturvård (NN 19, NN 22), kulturmiljövård (KN 40) och rörligt friluftsliv (FN 14).
(Se vidare avsnittet Områden av riksintresse).

Lagans avrinningsområde inom kommunen omfattar bland annat sjöarna Storesjö, Hjörneredssjön, Stekasjö, Gatesjön och Kankesjön samt grundvattensjöarna Glänningesjön, Ekasjön, L:a Tjärby sjö och Årnabergasjön.

Ur topografisk synpunkt tillhör avrinningsområdet tre olika regioner:

• Småländska höglandet i norr och nordost
• Småländska sjöplatån eller urbergsslätten
• Laholmsslätten

Kuperat landskap
Det småländska höglandet är ett kuperat landskap med jämna höjder, sönderdelade av sprickdalar. Den småländska sjöplatån eller urbergsslätten, är en vidsträckt platå med enstaka höjder. Denna del utgör större delen av avrinningsområdet. Vid 60 meters nivån över havet övergår platån i Laholmsslätten och avslutas i väster av dynranden vid Laholmsbukten.

Under de senaste decennierna har skogsåarna, däribland Lagan, bidragit med en allt större andel kväve till Laholmsbukten. Ökningen från skogen är troligen till en viss del flödesbunden, men skogen är också mättad på kväve till följd av det atmosfäriska nedfallet. Även dikning, kalavverkning och markberedning i det moderna skogsbruket bidrar till det ökade kväveläckaget.

Smedjeån

Smedjeåns avrinningsområde är relativt jämt uppdelat på skogs- och jordbruksmark. Ån rinner upp i skogs- och myrområden. Vid Våxtorp tar jordbruksbygden över. Vattendraget passerar till stor del lätta jordar med kraftig urlakning som följd. Smedjeån mynnar i Lagan vid Åmot, någon kilometer uppströms Lagans mynning i havet.

Smedjeån har två mindre biflöden av betydelse, Edenbergaån och Menlösabäcken. Inom avrinningsområdet finns tre större sjöar, Store sjö, Oxhultasjön och Grötsjön. Smedjeån kalkas sedan 1986.

Jordbruksmark. Stora delar av Smedjeån flyter genom jordbrukmark.

Naturlig reproduktion
Smedjeån är klassad som riksintressant för rörligt friluftsliv, (fritidsfisket FN 14), för att den hyser lax och havsöring. Fri vandringsväg finns upp till Oxhult, strax väster om Hishult. Smedjeån är det enda naturliga reproduktionsområdet för lax i Lagans vattensystem. I vattendraget finns även en ovanlig laxfisk, grönling, samt den

rödlistade arten havsnejonöga. Dess framtida överlevnad är osäker. Övriga fiskarter är abborre, gädda, brax, karp, sutare och mört.

Krokån

Åns källområden ligger inom myrområdena i kommunens nordöstligaste hörn på gränsen till Ljungby kommun. De största sjöarna i systemet är Bästhultasjön, Killebergssjön, Grönasjö samt Högsjön. Krokåns dalgång är klassat som riksintresse ur naturvårdssynpunkt (NN 21).

Krokån har tre större biflöden, Blankan, Lillån och Björkeredsbäcken. Ån rinner huvudsakligen genom myr- och skogsområden, främst barrskog.

Kalkning av Krokåsystemet har pågått sedan 1983.

Krokig. Krokån gör skäl för namnet. Det är svårt att finna en mer slingrande å.

Hultån

Ån har sina källor i områdena fem-sju kilometer sydost om Knäred. Största sjöarna inom systemet är Östersjön, Västersjön och Långsjön. Hultån har sitt utlopp i Hjörneredssjön, som är en del av Lagans vattensystem. Ån rinner mestadels genom skogsområden med inslag av myr. Den kalkas sedan 1989.

Vänneån

Vänneån rinner upp i Ljungby kommun, cirka 20 kilometer nordost om Knäred. Avrinningsområdet utgörs uteslutande av skogs- och myrmark. Vänneån kalkas av Markaryds kommun.

Genevadsån

Genevadsån har två större källflöden; Brostorpsån som rinner upp någon kilometer norr om gränsen till Halmstads kommun i kommunens nordöstra hörn, och Alslövsån som har sin källa vid Börjesjön och Älvasjön fem kilometer söder om Simlångsdalen. Alslövsån rinner huvudsakligen i Halmstads kommun. Den har sitt utlopp i Brostorpsån norr om Genevad, där ån också byter namn till Genevadsån.

Ytterligare ett större biflöde hör till systemet, Bölarpsån/Vessingeån, som rinner upp vid Sövdared, någon kilometer söder om Mästocka.

De största sjöarna i systemet inom Laholms kommun är Antorpasjön, Ulveredssjön och Öasjöarna.

De övre delarna av avrinningsområdet domineras av skogs- och mossmarker. Nedre delarna utgörs till största delen av intensivodlad jordbruksmark.

Småvatten

Inom slättbygdens lerområden i Laholms kommun finns många märgelhålor. De har stor betydelse för flora och fauna, och fungerar också som kväverenare. Dessa inslag i jordbruksbygden skyddas av det så kallade biotopskyddet, vilket regleras i miljöbalken.

Våtmarker

Betar rent. Betande djur håller vegetationen runt våtmarkerna i schack.

Stora våtmarksområden finns i nordvästra delen av kommunen samt utmed linjen Mästocka-Hishult och öster därom. Inom dessa områden finns ett 20-tal våtmarker med mycket höga och höga naturvärden, klass 1 och 2. På Hallandsås finns också tio-tolv våtmarkskomplex med höga skyddsvärden. Våtmarkerna skyddas av det generella markavvattningsförbudet.

De våtmarker som ingår i riksintresseområde eller är naturreservat framgår av tabell under avsnittet ”Naturvård och biologiskt mångfald”.
Hotet mot våtmarkerna orsakas i första hand av ökat kvävenedfall. Det ger en tillväxtskjuts åt högre vegetation på moss- och myrmarker. Dessa vegetationsförändringar kan på sikt även ge hydrologiska förändringar.

Länsstyrelsen har i ”Ytvattenvårdsprogram för Hallands län 1996” (Meddelande 1996:13) gjort en genomgång av samt föreslagit vilka åtgärder som är angelägna  för länets vattendrag.

Överväganden och rekommendationer

Odlingsfria skyddszoner bör finnas utmed vattendrag och dammar för att bland annat minska risken för direkt ytavrinning av näringsrikt vatten. Vidare bör vegetation utmed vattendrag bibehållas. Skuggbildningen ger goda livsmiljöer för fisk och andra vattenlevande organismer.
(Se vidare under avsnittet regionala miljömål 7:3)

Genom ökad insådd av fånggrödor i ettåriga vårsådda grödor bör andelen vintergrön mark utökas till minst 60 procent  Vintergrön mark bör vara bevuxen vintertid, ej endast fram till den 20 oktober.
(Se vidare under avsnittet regionala miljömål 7:3 och 13:7)

Dammar och våtmarker

Dagvatten skall tas om hand nära källan. Det gäller såväl i befintliga bostads- och industriområden som vid planering av nya områden och vägprojekt. Omhändertagandet kan exempelvis ske genom översilning eller anläggande av dammar och våtmarker. På så sätt hindras förorenat dagvatten att ledas direkt till ett vattendrag. Dessutom blir det en tillgång för miljön inom boende- och verksamhetsområdena.
(Se vidare under avsnittet regionala miljömål 7:2 och 7:3)

Näringstillförseln till Stensån bör vara låg. Därför bör ån även i framtiden hållas fri från direkta utsläpp från reningsverk eller andra verksamheter, till exempel fiskodlingar, i direkt anslutning till vattendraget.
(Se vidare under avsnittet regionala miljömål 7:2 och 7:3)

Kalkning
Kalkning av vattendragen fortsätter i minst nuvarande omfattning. För flera av vattendragen i kommunen har kalkningen inneburit att populationer av fisk- och bottenfaun har återhämtat sig efter år med försurningsskador.
(Se vidare under avsnittet regionala miljömål 3:1)

Laholms kommun verkar för att bibehålla och vid behov återskapa sjöarnas och vattenddragens naturliga flora och fauna. Bestånden av främst lax och havsöring i rinnande vatten säkras.
(Se vidare under avsnittet regionala miljömål 8:4)

Uppväxtområden för fisk skyddas. Kommunen skall medverka till att hinder för vandrande fisk tas bort samt skapa anordningar såsom laxtrappor och smoltrännor.
(Se vidare under avsnittet regionala miljömål 8:2)

Bäckravin. Hallandsås genomkorsas av små bäckar som rinner ut i de större åarna.

Stopp för utbyggnad och forspaddling

Krokån, Genevadsån, Stensån och Smedjeån skyddas mot ytterligare regleringar och vattenkraftsverksamhet. Dessa vattendrag är riksintresse för fiske och naturvård.
(Se vidare under avsnittet regionala miljömål 8:2)

Forspaddling tillåts inte inom naturreservat, och bör ej utföras i känsliga områden med höga naturvärden.

Kommunen kommer att arbeta för att privata avfallsupplag intill vattendrag saneras.

Underlagsmaterial och hänvisningar

• Länsstyrelsen i Hallands län, Meddelande 1993:19, Smedjeån. Reglering för bättre möjligheter till bevattningsuttag och fiskreproduktion
• Länsstyrelsen i Hallands län, Meddelande 1994:6, Utvärdering av kalkningsprojekten i Hallands län 1994, del 2.
• Länsstyrelsen i Hallands län, Meddelande 1996:13, Ytvattenvårds-program för Hallands län 1996
• Länsstyrelsen i Hallands län, Meddelande 2001:6, Biologisk effektuppföljning i kalkade vattendrag inom Hallands län
• Länsstyrelsen i Hallands län, Meddelande 2001:22, Provfiskade sjöar i Hallands län 2000
• Länsstyrelsen i Hallands län, Ekologgruppen 2001, Botten-faunaundersökning i Hallands län
• Laholms kommun, Miljöavdelningen 1992, Förslag till miljöskyddsprogram, del 1 och 2.

Karta

 

Karta över ytvatten i Laholms kommun.