Historik

På 1850-talet började man anlägga vattenledningar för att förse invånarna i städerna med vatten och brandskydd. Tio år senare började man med att bygga avloppsledningar. När vattenklosetter blev vanligare anslöts även de till avloppsledningarna. Till att börja med så var det privata sponsorer som finansierade vattenförsörjningen, men med tiden så tog samhället på sig att lösa vatten- och avloppsfrågan.

Vattenanvändningen ökade i takt med att fler WC installerades. Nya metoder togs fram för att förse abonnenter med vatten när förbrukningen ökade. 1901 stod första anläggningen för konstgjord infiltration klar i Göteborg, som följdes av fler anläggningar under kommande decennier.

Sveriges första avloppsreningsverk stod klart 1897 i Skara.  Verket hade enbart mekanisk rening. Allt fler WC installerades och år 1927 hade mer än 100 000 WC installerats i Stockholm. I vattendragen började svavelhaltigt vatten välla upp, fisk dog och man fick ställa in Riddarfjärdssimningen. Stockholm fick sitt första reningsverk 1934 i Åkeshov utanför Bromma och år 1940 stod Henriksdalsverket klart.

I början av 1950-talet fanns inte många reningsverk i landet. Detta påverkade vattendragen och naturen negativt. Under denna period uppstod en paratyfusepidemi Kronobergslän som blev en väckarklocka som ledde till att utbyggnad av reningsverk tog fart.

I slutet av 50-talet åkte svenska kommuner och konsulter till USA för att titta på den senaste tekniken. Sverige byggde sedan reningsverk efter USA modellen, liksom oss hade de stora problem med syrebrist i sina vattendrag. Det räckte inte med detta för att våra vattendrag skulle må bättre, därför frågade man sig i början av 60-talet om det var kväve eller fosfor som skall reduceras eller var det bådadera.

Källa:
Friskt vatten och rena sjöar , Svenskt vatten, maj 2002