Du är här: Start / Kommunal service / Miljö / Aktuellt / Miljö / Livsmedel / Märkning / Tillsatser i livsmedel

Tillsatser i livsmedel

 Två typer av tillsatser

  1. Berikningsmedel är ämnen som används för att förbättra livsmedlets näringsvärde och där syftet är att undvika vissa bristsjukdomar exempelvis mjöl med tillsatt järn och salt med tillsatt jod.
  2. Teknologiska tillsatser är ämnen som används föra att öka hållbarheten eller för att påverka konsistens, färg eller smak.

Tillsatser ska godkännas

I livsmedel får enbart tillsatser som är godkända användas. För att tillsatsen ska godkännas måste den vara nödvändig för livsmedlets hantering eller av värde för konsumenten.

Alla tillsatser ska deklareras

Alla ingredienser (även tillsatser) ska deklareras på färdigförpackade livsmedel. Tillsatser ska alltid deklareras med ett funktionsnamn följt av antingen tillsatsens E-nummer eller vedertagna namn. Funktionsnamnet förklarar varför tillsatsen har använts i livsmedlet.

E-nummer är ett identifikationsnummer som EU har utfärdat och som är specifikt för tillsatsen i fråga. E står för Europa och syftet är att ingrediensförteckningen ska bli mer lättläst och därmed underlätta för konsumenten. En del tillverkare väljer att skriva ut det vedertagna namnet på ingrediensen i stället för E-numret.

En speciell E-nummernyckel i fickformat med alla tillsatser som är godkända i Sverige finns att få på Miljökontoret. Man kan också beställa från livsmedelsverket.

Konserveringsmedel

Konserveringsmedel har nummer E 200 – E 297. Funktionen i livsmedlet är konserverande det vill säga har betydelse för livsmedlets hållbarhet.

Oavsett hur maten förvaras blir den efter en tid förstörd av bakterier, jästsvampar eller mögel. Maten blir osmaklig och i vissa fall direkt farlig att äta eftersom bakterier och mögel kan bilda toxiner (gifter). Torkning, rökning, saltning, mjölksyrajäsning har länge använts för att konservera livsmedel. Till nyare metoder kan nämnas ultrahög värmebehandling, djupfrysning och kemisk konservering.

Vid kemisk konservering tillsätts kemiska ämnen för att hämma utvecklingen och tillväxten av bakterier, mögel och jäst. Förutom salt, socker och etanol finns ca 45 godkända konserveringsmedel exempelvis.

Antioxidationsmedel

Antioxidationsmedel har nummer E 300 – E 385. Funktionen i livsmedlet är att förhindra fett att härskna eller fruktbaserade produkter att missfärgas. Antioxidationsmedlen gör också i vissa fall att vitaminer bevaras bättre.

Exempel på antioxidationsmedel är:

Emulgering-. stabilisering- och förtjockningsmedel

Emulgerings-, stabiliserings- och förtjockningsmedel har nummer E 400 – E 495 och E 1404 – E 1451. Funktionen i livsmedlet är att påverka konsistensen.

I hemmet används exempelvis potatismjöl, vetemjöl, gelatin och pektin för att få fram rätt konsistens. Dessa används även i industrin. Industrin använder även andra ämnen som lämpar sig bättre för storskalig produktion då enhetlighet i utseende och konsistens eftersträvas.

Exempel på dessa är:

Sötningsmedel

Sötningsmedel har nummer E 420 och 421 samt E 950 – 967. Funktionen i livsmedlet är att ge söt smak. Vanligt socker och andra sockerarter räknas inte som tillsatser utan som råvaror. Som tillsatser räknas sockeralkoholer (exempelvis sorbitol och xylitol) och sötningsmedel (exempelvis sackarin, cyklamat och aspartam).

Exempel på sötningsmedel är.

Syror, baser och salter

Syror, baser och salter har bl a nummer E 500 – 530. Funktionen i livsmedlet är att påverka surhetsgraden. En lösnings surhetsgrad (pH) inverkar på olika kemiska reaktioner så även i livsmedel.

Exempel på surhetsreglerande medel är:

Övriga

Det finns även ett antal godkända livsmedelstillsatser inom kategorin klumpförebyggande medel (E 535 – 570), smakförstärkare (E 620 – 640), ytbehandlingsmedel (E 901 – 914) samt förpacknings- och drivgaser (E 938 -948, E 290).

Exempel på dessa är:

Aromämnen

Arom- och smakämnen tillsätts för att livsmedlet ska få en viss lukt eller smak. Aromämnen kan delas in i:

Det finns tusental aromämnen och flertalet förekommer i naturen. Aromämnen har inget E nummer. Det finns en särskild föreskrift om regler för aromer.

ADI

Accepterat dagligt intag (ADI) är ett mått för hur mycket av ett ämne en person kan konsumera dagligen under sin livstid utan att skadliga effekter uppstår. ADI-värdet uttrycks i mg/kg kroppsvilt.

Tillsatser som är ”självbegränsande” har inget ADI-värde. Det vill säga om för stor mängd av ämnet tillsätts blir livsmedlet oätbart.

Överkänslighet

Tillsatser anses inte vara allergener men allergiska personer kan i sällsynta fall få sina allergiska symtom förvärrade av tillsatser.

Konserveringsmedel

Överkänslighetsreaktioner kan uppstå hos personer känsliga för acetylsalicylsyra vid intag av livsmedel med bensoesyra och olika besoater.

Astmatiker kan få reaktioner av sulfit.

Lysozym tillverkas av ägg vilket gör att äggallergiker kan få besvär av det.

Färgämnen

Azofärgämnen är en grupp syntetiska färgämnen (E 102, 110, 123, 124, 151) som används i livsmedel exempelvis drycker, desserter, glass, konfektyr, sylt och soppor. Känsliga personer kan få hudutslag.

Karmin används för att ge röd färg åt spritdrycker och kan ge känsliga personer svåra allergiska reaktioner med anafylaktisk chock.

Smakförstärkare

Vissa personer kan få överkänslighetsreaktioner mot glutamat när ämnet används i höga halter. Reaktionen kan vara huvudvärk, svettning, halsbränna, tryck över bröstet och illamående.

Förtjockningsmedel

Vissa förtjockningsmedel utvinns ur baljväxter och ärtväxter. Personer med allergi mot ärtor, sojabönor eller jordnötter kan reagera mot tillsatser som är tillverkade av balj- och ärtväxter.

Modifierad stärkelse kan innehålla gluten. Det ska framgå i ingrediensförteckningen från vilken växt stärkelsen utvunnits.

Kommentera sidan

Innehållsansvarig: Lilian Johnsson
Sidan uppdaterad den 25 januari 2012

Kontakt

Miljökontoret
Växel: 0430-150 00
Direkt: Säkrast mån-fre 09.00-12.00, 0430-151 28
Humlegången 6
312 80 Laholm

Dokument