Från stinkande gator till modern källsortering - en historisk tillbakablick på avfallshantering

I Stockholms renhållningsverks arkiv berättas om en utländsk diplomat som svimmade av stanken från latrin och sopor under en promenad på huvudstadens gator. Lyckligtvis har det hänt en hel del på 300 år fram till nu när vi står inför milstolpen att införa ett nytt effektivt källsorteringssystem i Laholms kommun.

Från och med hösten 2018 kommer det nya källsorteringssystemet att införas i Laholms kommun för att minska miljöpåverkan och öka återvinningen. Det innebär förstås en förändring mot i dag.

- Det ligger i sakens natur att en förändring innebär en omställning och som med alla omställningar finns det dem som är för och dem som är emot. Rent historiskt är det här bara en av många omställningar allt eftersom utvecklingen har gått framåt, säger Eva Aronsson, avfallsingenjör på Laholms kommun.

Rena gator för att rädda liv

Någon avfallshantering värt namnet fanns inte i Sverige förrän koleran kom 1834. Innan dess kastade man helt enkelt ut sopor och latrin genom fönstret, eller i bästa fall lade man det i gropar som täcktes över vartefter de blev fulla. Det var varken hygieniskt eller hållbart. När man insåg att den dödliga koleraepedemin spreds med latrinet infördes kommunal renhållning 1859 och groparna i marken ersattes med latrinkärl. Men det kom att dröja 25 år eftersom finansieringen genom skattehöjning först krävde sina diskussioner.

Runt sekelskiftet försökte man sig på återvinning i större skala genom att sortera ut köksavfall från hushållsavfall och använda det som foder på särskilda grisgårdar. Detta pågick fram till slutet på 1920-talet när priset på fläsk var så lågt att det inte längre lönade sig. Ett avgörande problem var också att det inte gick att få fram tillräckligt mycket rent köksavfall för grisarna att äta.

En mystisk glugg i väggen

”En mystisk glugg i väggen med lock på”. Så beskrev media sopnedkastet i väggen när det kom 1920. Än i dag kan det finnas flerfamiljshus som har kvar dessa sopnedkast. Men de allra flesta började fasas ut redan på 1980-talet. Anledningen till utfasningen var dels på grund av källsortering och återvinning, men det var även en hygien- och arbetsmiljöfråga där ett stort problem var att avfallet packades så hårt att kärlen blev för tunga för personalen att hantera.

1954 kom papperssäcken som alternativ till plåttunnan. Innan säckarna fanns tömdes avfallet på lastbilsflaket och krattades ut av personalen som gick runt i avfallet. Säcken betydde att avfallet kunde hanteras utan att någon längre behövde komma i fysisk kontakt med det.

1972 kom det så kallade renhållningsmonopolet som innebar att hushållen inte längre fick ta hand om sitt eget avfall. Innan kunde man elda sitt eget avfall eller gräva ner det på sin mark. Nu blev det tvingande att kommunen tog hand om avfallet mot en avgift. Vid ungefär samma tidpunkt inträffade oljekrisen som också kom att sätta sina spår när oljepriset steg med 400 %. Efter det börjande man ta tillvara på värmen från avfallsförbränningen genom fjärrvärme, samtidigt som man minskade sitt oljeberoende.

Återvinning på agendan

Återvinning var visserligen inget nytt begrepp. Men det var först 1975 som det egentligen hamnade på agendan när riksdagen beslutade att ”råvaror borde nyttjas med återhållsamhet och att återvinning av använt material skulle eftersträvas”.

Under 1970-talet dök de första soptunnorna i plast upp. Plasttunnorna utvecklades något med tiden och papperssäckar började ersättas av plastsäckar. Säckarna levde kvar ända fram till början på 1990-talet då plastkärlen började ta över helt.

1994 kom ett genombrott för återvinningen. Då infördes lagstiftning som gjorde företagen ansvariga att ta fram återvinningsbara förpackningar. Sedan dess har återvinningen bara ökat.

I dag finns inget annat återvinningssystem som är så effektivt som flerfackskärlen. Lund var först 2001 och sedan dess har 37 kommuner följt efter och fler är på gång. Inte minst Laholms kommun.

Text: Viktor Hedén