Arrende, servitut och jakträttsupplåtelse

Arrende

Ett arrende är en form av nyttjanderätt för att använda kommunens mark som innebär att en markägare upplåter mark till en arrendedator mot ersättning. Kommunen arrenderar ut mark för olika ändamål till både enskild och juridisk person eller till ett företag.

Vid en försäljning av en fastighet eller byggnad följer inte arrendet med automatiskt. Arrendet är alltså inte knutet till en fastighet. Arrendeavtal kan inte överlåtas till någon annan utan kommunens godkännande.

Det är Jordabalk (1970:994) som reglerar arrenden. Vad som gäller skiljer sig åt för vilken arrendeform det är. Nyttjanderätt kan upplåtas i maximalt 50 år, eller 25 år om marken är inom detaljplanerat område.

Jordabalken Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Jordbruksarrende

Vid jordbruksarrende upplåts marken för brukande. Både betesmark och åkermark hör till denna arrendeform.

Anläggningsarrende

Utmärks av att arrendatorn har rätt att uppföra en eller flera byggnader för kommersiell verksamhet. Exempel på detta är bensinstation och fabrik. Även mobilmaster räknas som anläggningsarrenden.

Bostadsarrende

Bostadsarrende innebär att arrendatorn får bygga och nyttja ett bostadshus på det arrenderade området.

Lägenhetsarrende

De upplåtelser som inte är att anse som något av de tre ovanstående arrendeformerna. Exempel på detta är parkeringsplats, upplagsplats, kolonilott samt mark för biodling.

Servitut

Ett servitut är en rättighet som till skillnad från nyttjanderätter är knuten till en fastighet. Ett servitut ger en fastighet rätt att nyttja mark på en annan fastighet för ett visst ändamål. Servitut gäller i regel för evigt vilket också är en skillnad mot nyttjanderätterna.

Avtalsservitut

Om du behöver nyttja kommunal mark kan du som fastighetsägare ansöka om ett avtalsservitut.

För servitutsupplåtelser tas en marknadsmässig engångsavgift ut, vilket kallas intrångsersättning. Ersättningens storlek värderas för varje specifikt fall.

Jakträttsupplåtelse

Jakträttsupplåtelse innebär att en person eller en sammanslutning, till exempel ett jaktlag, ges rätt att jaga på någons annan fastighet.