Du är här: Start / Nyheter / Nyheter 2013 / Kvarninvigning drog 400 personer

Kvarninvigning drog 400 personer

Publicerad 18 juni 2013
Förstora bilden - Invigning_2013-06-15.jpg

Drygt 400 personer kom till återinvigningen av kvarnen i Knäred. Under knappt två år har byggnaden lyfts från ett ruckel till en underbar mötesplats.

För knappt två år sedan kom kvarnen i Knäred i rätta, händiga händer. Ytterst få skulle kunna åstadkomma vad Roland Davidsson gjort sedan dess. Restaurerat en byggnad på randen till förfall, byggt upp en såg i ruiner och iordningställt ett stall. Nyfikenheten på hans bragd var också stor när den gamla kvarnen återinvigdes. Drygt 400 kom till platsen, förr en av ortens stora nyhetsförmedlare.

Vid sin sida har Roland haft en minst lika energisk hustru, Lisbeth. Med näringsrik kost, stor portion uppmuntran och idéer till lösningar under byggtiden har maken getts all den energi kroppen fordrat. I kvarnen finns också mycket av Lisbeths handkraft och det finlir som maken utan minsta knot lämnat över till hustrun.

- Lisbeth har en mer utvecklad fingertoppskänsla. Stora projekt är mer min grej, säger han.

Kompletterat varandra

De har sannerligen kompletterat varandra. Det syns inte minst i en tillbyggd bostadsdel, som revs i början av 1930-talet, när dåvarande mjölnaren Edvind Nilsson byggde nytt hus en bit från kvarnen. Tillbyggnaden är smakfullt inredd och försedd med möblemang och gardiner med 30-tals stämning.

Roland Davidsson berättade om projekt att rädda kvarnen i Knäred undan fortsatt förfall.

Kvarnens räddare. Den titeln kan Roland Davidsson tillföra sitt CV efter ett fantastiskt arbete med att rädda den gamla byggnaden från förfall.

En annan del av dem gamla bostaden var en del av kvarnen. Här fanns bland annat köket med stor vedeldad spis och bakugn. När Roland tog vid var ugnen delvis raserad. Med hjälp av murare fick han den i skick, och snart ska bakas bröd i ugnen med mjöl mald i kvarnen. Allt har således inte Roland fixat. Till sin hjälp har han haft många entusiaster som bland annat målat fönster och bräder, fixat räck och en hel del annat. Sponsorer har också sett till att hans storskaliga projekt gått i hamn.

Sparade inte på krutet

Så inte undra på att folk vallfärdade till invigningen för att se vad Roland och Lisbeth åstadkommit. Och inte sparade de på krutet denna dag. Bågen spändes än mer. I stallet visades konst- och hantverksutställning och från kvarnens tredje våning spred en knäredsbo saxofontoner över platsen. Paret hade också ordnat med friluftsgudstjänst och sång. Och i sågen visades alla attiraljer som hörde verksamheten till när det begav sig. Den siste sågaren dog på våren 1979. Sedan dess har ingen stock lagts på sågbordet. Men snart hörs klingan i den faluröda byggnaden. Museala fastigheter utan verksamhet är nämligen inget för Roland. Liv och rörelse är hans signum.

- Länge var jag sågare, så det kan väl vara lämpligt att återuppta yrket på gamla dar, säger Roland.

Under invigningen berättade Roland om kvarnens historia med anor från 1600-talet. Kommunstyrelsens vice ordförande Erling Cronqvist (C) var också på plats och prisade Knäredsparet för deras kulturhistoriska gärning genom att rädda kvarnen åt eftervärlden.

Mjölnarbarn klippte band

Clary Johansson fick hedersuppdraget att klippa det blågula bandet till kvarnen i Knäred. Saxen var förvisso nyslipad men Lisbeth Davidsson fick hjälpa till med att få bandet mitt i skänklarna.

Clary Johansson fick hedersuppdraget att klippa det blågula bandet till kvarnen i Knäred. Saxen var förvisso nyslipad men Lisbeth Davidsson fick hjälpa till med att få bandet mitt i skänklarna.

På en bänk strax intill talarpodiet satt en av mjölnarparet Edvind och Bina Nilssons sex barn, Clary Johansson bosatt i Nässjö. Hon lyckönskade Knäredsborna till restaureringen av kvarnen och att ortens gamla nyhetsplats åter blir en plats att träffas och umgås på. Hon fick också äran att klippa det blågula bandet.

Under de två senaste somrarna har hon och det yngsta barnet i syskonskaran, Erik Nilsson, bosatt i Malmö, besökt kvarnen. För Roland och Lisbeth har de berättat åtskilligt om hur det var att växa upp i kvarnen, höra isarna slå mot byggnaden vintertid och på bästa sätt varma sig i den dragiga byggnaden. Men också om allt roligt som utspelats där, historier som berättats, saker som gjorts och hur den moderna tiden tog sin in i byggnaden. Som nummer två i byn fick exempelvis kvarnen telefon.

Först i bostaden

90-åriga Clary Johansson har ingående berättat för Lisbeth Davidsson om den gamla bostaden och dess många små rum. Här står de i köket som rymmer stpr spis med bakugn.

90-åriga Clary Johansson har ingående berättat för Lisbeth Davidssom om den gamla bostaden och dess många små rum. Som första person på invigningen fick Clary återse sitt  barndoms hem.

Syskonen har också ingående återgett hur det såg ut i bostaden, och inte minst då i den vinkelbyggnad som Roland återuppfört. Var kontoret låg, hur vardagsrummet och farstun såg ut och var trappan till ovanvåningen gick.

Clary Johansson blev också den första person som Lisbeth tog med in i bostaden när den öppnades för visning.

Överväldigad gick hon runt i rummen och stannade länge framför bakugnen och spisen. Hon kunde inte se sig mätt. Tiden rullades tillbaka, om än för en kort stund.

- Denna dag glömmer jag aldrig, sade Clary, när hon på pigga 90-åriga ben lämnade sin barndoms uppväxtmiljö.

Nästa sommar lovade Roland visa kvarnen i drift och bjuda på nybakat bröd, gräddat i bakugnen.

- Har jag hälsan, så kommer jag. Lita på det, sade Clary, som hoppas att året går fort. Riktigt fort.

Nyhetsarkiv
Kommentera sidan

Innehållsansvarig: Lars Ingemarson
Sidan uppdaterad den 18 juni 2013

Länk