JavaScript är avstängt! För att laholm.se ska fungera korrekt behöver er webbläsare stödja JavaScript.
Du är här: Start / Uppleva och göra / Besöksmål / Skolornas utflyktsmål / Ämnesområden / Natur / Åsen

Information med anledning av coronavirus och covid-19

Här samlar vi allt publicerat material om hur coronaviruset påverkar Laholms kommuns verksamheter, till exempel förskola, skola, gymnasiet, vård och omsorg. Här finns också länkar till myndigheter. 

For all information published on the page, the "translate" function can be used (see top right). للحصول على كافة المعلومات المنشورة على الصفحة، يمكن استخدام وظيفة "الترجمة" (انظر أعلى اليمين).

Länk till sidan

Åsen

Den dominerande åsen är Hallandsås, fast det finns flera mindre och intressanta åsar i kommunen.

Hallandsås

Hela området från Ö Karup till Hasslöv har nyligen blivit naturreservat. Alla strövstigar och parkeringar är ännu inte helt klara.
Man når området från fyra håll:
Centrala parkeringen. Sväng upp vid fotbollsplanen mellan Ö Karup och Hasslöv. Stor parkering. Bäst sommartid, brant och halt vintertid.

Brante Källa. Sväng upp på Brante Källavägen i korset i Hasslöv. Fortsätt uppför backen. Parkeringen finner du på vänster sida. Gå över vägen och in i skogen ovanför det röda huset eller mittemot huset nedanför. Stor parkering. Bra vinterväghållning.

Allgustorp. Antingen Gamla E6, 800 m norr om Motellet, skylt: Tjuvhult. Efter 2 km, på vänster sida, eller Hasslöv, uppför Brantekällavägen, håll höger mot Tjuvhult, efter ca 2 km, på vänster sida. Parkera och följ vägen förbi husgrunderna efter Allgustorps by och vidare neråt så kommer man på Blå spåret. Ingen iordningställd parkering.

Kungsrasten. Kör liten väg upp på åsen strax öster om motorvägsviadukten i Ö Karup. Följ vägen upp och sedan åt höger. Parkera på vänster sida i fyrvägskorset. Gå antingen söderut (Domarringen) eller österut för att komma på Blå spåret. Ingen iordningställd parkering.

Det finns flera utmärkta promenadstigar i varierande längd.

Naturstigen

är den kortaste slingan och utgår från centralparkeringen. Den kan även nås från Allgustorp.
Naturstigen är en promenad i tid och rum. Här finns unika naturvärden hand i hand med en spännande kulturhistoria. genom årtusenden har lövskogar vuxit här samtidigt som människor levt och färdats och satt sin prägel på landskapet.
Stigen är markerad med en hermelin och det finns 12 ställen att stanna upp och studera. Vid parkeringen finns en broschyr med karta och text. Det är ett arbete av Länsstyrelsen i Halland, Naturvård, med text av HG Karlsson, Naturbildning HB. Den kan även beställas från Länsstyrelsen, tel 035/13 20 00.

Texten kan med modifiering användas för alla åldrar. För att du ska kunna planera din utflykt åter finnes texten här:

Fåglar som låter
  Redan när du klev ur bilen kanske du hörde busvisslingen från en nötväcka eller den svartvita flugsnapparens glada sång. Flugsnapparen vaktar om sommaren något av alla de bohål som finns i skogen. Han kör undan andra fåglar, men kan mycket väl tänka sig att ha flera familjer samtidigt. Det gäller att ligga i när man som flugsnapparen bara blir i genomsnitt 1,5 år gammal!
  Nötväckan är den enda fågel som kan klättra nedför en stam med huvudet före. Den murar igen sitt bohål med lera så att honan nätt och jämnt kan klämma sig in i springan. Sedan matar hanen sin käresta och trygga familj.
  I bokskogen trivs en fink med extra stor näbb – det är stenknäcken. Med sin kraftiga näbb knäcker den både bokollon och körsbärskärnor. Den svirrar uppe bland trädkronorna likt en papegoja och låter som när man slår två stenar mot varandra.  

Murar som möts och skiljer

 Här möts flera stenmurar. Den viktigaste är den stora rakt fram. Muren var en gräns mellan storgården Dömestorp och byn Allgustorp. Du står i den ”Gamle kohagen” som hörde till Dömestorp och på andra sidan stenmuren hade Allgustorps bönder sina åkrar och ängar. 

Öppningen i stenmuren hade förr en grind för här gick vägen från slättlandet upp till Allgustorp. 

Ett omtyckt träd

Många kommer hit för de vackra bokarnas skull. De höga stammarna står likt pelare som bär upp en lövsal. Med sina vågräta grenar får de unga bokarna salen att glimra. Har du någon gång funderat över varför det är så lite växtlighet på marken i en bokskog? Det beror på att boklöv är sura vilket gör att jorden får ett lågt pH. Dessutom blir det mörkt under träden när boklöven är fullt utslagna. På så sätt lämnar de marken öppen för sina tåliga plantor –uppkomna ur ett ollon.

 Kika upp mot höger. Där står några lustiga bokar vars grenar bildar buketter. Lite här och var på åsen finns det sådana här bukettbokar, som bildats genom bete och hamling

Faktaruta
Människan och boken

Boken kom till Sverige för 3000 år sedan och sedan dess har vi människor haft ett gorr förhållande till trädet. Medan eken var adelns träd var boken böndernas. Den gav god brännved och ollonen var bra föda åt svin.  

Även vi människor har ätit bokollon men i meidcinskt syfte. Den som led av njursten ordinerades att tugga på ollon som ansågs kunnna driva ut gruset.      Tack vare att bokträ inte har någon särskild smak tillverkade man förr smörtunnor av bok och fortfarande gör man glasspinnar av det vackra ljusa trädslaget. 

En historisk vy

Från utsiktsplatsen här ovanför kan du blicka ut över Laholmsslätten. Idag är det en vy med stora böljande åkrar och många vindkraftverk. Under stenåldern och en bit in på bronsåldern låg det en havsvik vid åsens fot och dåtidens folk kunde paddla ända upp i höjd med Hasslöv.

För två hundra år sedan såg Laholmsslätten helt annorlunda ut med vidsträckta ljunghedar och slåtterängar. Åkrarna var små, magra och svårbrukade. Landskapet var rikt på knotiga och grova ekar.
Hallänningarna levde då under svåra förhållanden med återkommandemissväxt och svält. Landskapet var dock med våra ögon naturskönt med en myllrande artrikedom. I de blöta merkerna kring Stensån gick storken och slukade grodor och över skogen flög den stora skalbaggen ekoxe.
  Med ”det halländska undret”från slutet av 1700-talet förändrades landskapsbilden. Med nya redskap som vändplogen, omfattande dräneringar och genom att sprida märgellera på de sandiga hedarna kunde man omvandla den mesta av marken till produktiv åkermark.

En av förgrundsgestalterna för det halländska jordbrukets modernisering var Peter von Möller, som vid mitten av 1800-talet ägde nästan all mark du ser breda ut sig nedanför åsen.  

Högstubben

Här står resterna av en gammal bok. Men trots att trädet är dött är det fullt av liv. Mängder av svampar och insekter finner här ett hem med lagom mjuk ved som ger skydd för både larv och vuxen. Tittar du närmare kan du finna pyttesmå hål i veden där nykläckta skalbaggar krupit ut.

Andra som har adressen ”Högstubben” bor här mest på sommaren. Det är den flugsnappare eller mes som har sitt bohål högt upp på andra sidan om stammen. Deras byggmästare var en hackspett som mejslat ut en liten enrummare.

På stubben sitter det några fnösktickor – de grå hårda svamparna med platt undersida. För forntidens folk var denna ticka en viktig del när man skulle göra eld. Det var härifrån man utvann fnöske - en brun, torr fiberplatta där man fångade upp gnistan från slaget av stål mot flinta.  

Odlingsrösen och bokar mot solen

Har du sett alla högar med sten som finns lite här och där? Dessa kallas för odlingsrösen och de berättar att det förr i tiden legat små åkrar här. Det är forntidens bonde som kastat upp stenar i högar från de små odlingsytor som han hade mellan sina rösen. De största och minsta stenarna lät han vara. Du kan finna mer än tusen odlingsrösen här på åsens nordsluttning.

Lyft blicken mot himlen och se hur bokarnas grenar sträcker sig ut mot hagen. Där mot söder finns det ljus de behöver för att binda solens energi och tillverka socker i sina löv. Det är det som kallas för fotosyntesen och på köpet får vi alla syre. Andas in!  

Skålgropsstenen

Om du härifrån följer stengärdesgården åt norr 30 meter finner du på andra sidan muren ett stenblock med en massa gropar på. Det är skålgropar och är en typ av hällristning. Det finns flera teorier om vad dessa upp till 3000 år gamla ristningar haft för betydelse. Man har gissat att de använts i religiösa ceremonier, till exempel i fruktbarhetsriter. Förr kallade man skålgroparna för älvkvarnar eftersom de i folktron ansågs vara platser dit älvorna kom för att mala sin säd.

Det är inte så långt tillbaka i tiden som det fortfarande hände att folk gick till skålgropar och lämnade små offer genom att lägga mynt i groparna eller smörja in dem med fett. Genom dessa handlingar hoppades man att bli botad från sjukdomar, lyckas i olika företag eller att slippa gå hungrig. 

Fikaplats med ekar, blommor och hålväg

Nu kan det vara lagom med en fika under ekens slingrande grenar. Någon har räknat ut att så många som 1500 arter är beroende av eken eller dess invånare.

Fikaplatsen är dekorerad med höga växter som hässleklocka, skogssallat, och strätta. Du finner även ett vackert gräs som kan bli mer än två meter långt, hässlebrodden. Och akta dig så att du inte fastnar i en kardborre – dess runda frökapslar har fullt med hakar som fäster på allt i klädväg.

På andra sidan om taggtråden finns det något som ser ut som ett långt dike. Det är en hålväg som har bildats av att många tunga fötter, hovar och klövar stretat sig uppför slänten. 

Faktaruta
Odlingsterrasser

Om du härifrån för en avstickare upp till ruinerna after byn Allgustorp kommer du att passera ett område med flera tydliga odlingsterrasser. Dessa odlingsterrasser har bildats genom att bönderna här på åsen under mer än tusen år plöjt sina långsmala åkrar längs med sluttningen. Med tiden har marken blivit som stora trappsteg med tydliga kanter. 

En viktig gräns

Här passerar stigen en kraftig stenmur. Detta var en viktig gräns mellan det som kallades för inäga och utmark. Du står just nu i Allgustorps gamla inäga där åkrar, ängar och gårdar fanns. Uranför muren låg byns utmark där djuren gick och betade. Förr stängde man ute djuren – idag gör vi tvärtom då vi låter kor, får och hästar gå i stängslade hagar.

Om hösten sticker det upp en och annan svamp bland boklöven. Vackrast är nog den lilla ametistskivlingen med sin blålila färg. Känner du stanken av något dött kan det lika gärna vara en liksvamp. Med sin upprättstående fruktkropp sänder den ut starka dofter som lockar spyflugor och andra insekter som gillar as. Flugorna sprider sedan sporerna från svampen.     

Bokar med signaler

Många av de äldre bokarna häromkring härbärgerar många så kallade signalarter. De berättar att lövskogen haft en lång kontinuitet, vilket inte är så vanligt. Stora delar av Halland har under långa tider varit öppna med bara enstaka träd. Undantag finns och ett sådant är Hallandsåsens nordsluttning. Tack vare att här funnits lövskog obrutet edand 10 000 år har en mångfald av arter byggts upp och bevarats. Med 50 nationellt rödlistade arter och ytterligare 80 regionalt skyddsvärda arter rankas områdets artrikedom mycket högt i landet.

Med en lupp i handen kan man med ett vant öga få se arter som bokporlav, sydlig blekspik och bukspolsnäcka. Vi kan dock alla njuta av de vackert draperade stammarna med gröna mossor. 

Sumpig skog med stora värden

Nedanför stigen är det blött och näringsrikt – en riktig sumpskog! Här trivs grodor och snäckor likaväl som Sveriges näst minsta fågel, gärdsmyg – en kvick liten brun fågel som alltid håller stjärten upprätt.

Växtligheten är även ovanligt frodig eftersom det strömmar näringsrikt vatten genom marken. Ståtligaste i undervegetationen är nog strutbräken. Med sina symmetriska trattar kan denna ormbunke bli över en meter hög.

Betydligt mera anspråkslös är den lilla gullpudran. Den blommar om våren och namnet kommer från de citrongula bladen som omger de pyttesmå blommorna. Gullpudrans vanliga gröna blad liknar pelargonians. Fröna är som små rubiner och de ligger i en skål. När en regndroppe plaskar ned i skålen kastas fröna iväg och faller till marken där de kan gro. 

Kol i botten

Ovanför stigen kan du på marken skönja skålform med en tydlig vall, ca 10 meter i diameter. Kikar du närmare kanske du upptäcker kol i jorden. Detta är en typ av kolbotten och den är inte är så gammal som man skulle kunna tro. Den är från andra världskriget och det man tillverkade här var kol till gengas. Eftersom det var svårt att få tag på bensin drevs många fordon av ett gengasaggregat som matades med kol. 

Kommentera sidan

Skicka en kommentar till innehållsansvarig.

Kontrollord: RCK
Kommentera sidan

Innehållsansvarig: Rose-Marie Gustavsson
Sidan granskad den 24 november 2010