JavaScript är avstängt! För att laholm.se ska fungera korrekt behöver er webbläsare stödja JavaScript.
Du är här: Start / Uppleva och göra / Besöksmål / Skolornas utflyktsmål / Geografiska områden / Ränneslöv/Ysby / Ysby / Hjörnered

Vandringsstigar i Hjörneredsområdet

Hjörnered / Timmershult

I området finns tre olika markerade vandringsleder med skiftande svårighetsgrad och genom skiftande natur. De går alla att kombinera med varandra.

En karta över spårens sträckning med lite fylligare beskrivning finns i Receptionen eller på Ysby Gamla Lanthandel.

Området är präglat av att vattenståndet höjdes 11 meter i samband med kraftverksbyggena i Lagan. Det var 1922 som man byggde Skogaby kraftstation. I och med höjningen bildades ett sjösystem av förutvarande små sjöar i området. Detta innebar att delar av Hjörnereds by och en del kringliggande bebyggelse fick flyttas då det kom att hamna under vatten. Det var på den tiden en karg och fattig bygd och skogen värderades inte så som den gör numera.

Spår som utgår från Hjörnered:

Gröna spåret

Spåret utgår från Hjörnered och är drygt 6700 m i hela sin längd. Om man bara vill gå norra delen är den ca 4700 m lång, medan den södra delen är 4300 m.

Spår som utgår från raststugan i Timmershult:

Gula spåret

Gula spåret passerar Vippentorpet och Midsommargrottan. Det är 3200 m långt.

Blå spåret

Blå spåret är ca 4500 m långt och går västerut förbi naturskogsområdet Svartehall. Alldeles intill Spishall har det samma sträckning som Gröna spåret, varför man genom att växla spår kan gå via skogen ner till Hjörnered.

Vandringsleden Hallandsleden (orangemärkt) går alldeles förbi Raststugan i Timmershult.

Gröna spåret.

Från Receptionen vandrar du först längs vägen österut. Detta är den gamla byvägen till Vippentorpet. Här reds budkavlen förr. Ryttarna hade övernattning i Vippentorpet mot att gården där var skattebefriad. Strax passerar du vägen in till Östergård till vänster och kort därefter vägen till gamla Söndregård på höger sida. Detta var den största gården i Hjörnered med 101 ha mark. Här kan du i vattenkanten se resterna av foderbordet i ladugården. Byggnaderna revs 1922 och boningshuset flyttades till Selabäcks gård (den gården som numera kallas Norregård).

Efter ett tag kan man vid vägkanten se fundament till en gammal kraftledning. Detta är rester av en elledning till kraftverksbygget i Skogaby. Den drogs från Knäred ut till byggarbetsplatsen. När bygget var klart revs ledningen. De som bodde i det som var kvar av Hjörnereds by fick emellertid vänta tills långt efter att kraftverket var klart innan de fick ström.

Vi ser att här är planterat mycket lärkträd. Det har ersatt gran som förstördes av stormen Gudrun. Här fanns också byns torvmosse där man hämtade torv att elda med.

Kättersliden kallas backen upp från sjön österut mot Vippentorpet. Lilla vägen söderut från stora vägen ner mot sjön (Skrikängsvägen) slutade vid Kättersängen med en markerad trädgård. På gamla kartor ser man att det fanns många torp ute i skogen. Dessa var undantagsstugor eller arbetarbostäder. De revs när de inte längre användes.

Vi passerar Jättenshall alldeles norr om vägen. Sägnen talar om att en jätte trampat på berget på berget där eftersom det finns en stor hålighet som ser ut som ett fotavtryck. Detta är en formation från istiden.

Efter ett tag träffar vi på blå spåret. Här finns en liten bäck. Nästan alla bäckar i området var uttorkade, men efter att stora skogsområden försvann i stormarna Gudrun och Per har bäckarna kommit tillbaka. Blå spåret korsar vägen och gröna spåret följer det blå från vägen in till vänster. När vi lämnar det blå spåret och viker längs det gröna åt höger befinner vi oss i ett område som är naturskyddat. Det är bok och ek som är skyddat. Man får inte avverka något utan Länsstyrelsens medgivande. Vi passerar naturskogsområdet Svartehall. Det ligger i en dal där skogen fått sköta sig själv under många år, säkert 60 – 70 år. I planen är området klassat som nyckelbiotop; ett område med så stora naturvärdenatt särskild varsamhet iakttas i skogsskötseln. Gärdsgården är gräns. Här finns en del speciella växter. I kanten på våtmarken som vi passerar låg en gång Grönadal. Här föddes Per i Hjörnered han som var siste ägare till gamla Norregård. Hans mamma var ensamstående. De var tre syskon och de blev bortadopterade alla tre. Johannes Samuelsson på Norregård adopterade Per som sin egen son så Per flyttade till Norregård som låg ute på ön.

Snart bär det uppåt till Spishall. Detta är områdets högsta punkt med vidunderlig utsikt över Hjörneredssjöarna mot Perstorp och vid klart väder till Hallandsås. Det är överjägmästaren, vid namn Gudrun, som fixat den. Det sägs att Spishall fått sitt namn av att en dansk kung rastade här i ett av sina besök. Numera finns här vindskydd för övernattning och toalett. Vi fortsätter nerför en brant backe och kommer till en grusväg. Här kan man hålla vänster och följa vägen ner till utgångspunkten vid Receptionen. Vi väljer den högra vägen.

Efter att ha passerat genom en dalgång kommer vi fram till en väg. Här finns en sten med inskription. Den är tillverkad av Erik Persson i Hjörnered. Han blev sedermera smed i Knäred. Han älskade naturen här och arbetade mycket i skogen. Han hittade en mjuk sten när han hade rast. Han satt och ristade i den och reste den vid kanten. Platsen kallas för Eriksplan. När man gjorde Gröna spåret år 2000 satte man upp informationsskyltar längs spåret. En del av dem finns kvar medan andra blivit förstörda. Vi går den gamla byavägen mellan Björkhult och Hjörnered. Hela dalen och kanten ner mot Lagan är nyckelbiotop. Här växer vätteros. Den är parasit och lever där det är surt på murkna delar. Vi kommer upp på en höjd som heter Varhalla. Längst ut mot Lagan stupar berget brant ner. Här finns Odens kammare. Sprickor i berget liknar en port. Folksägnen säger att guden Oden har sin boning innanför porten. Förr när barnen skulle gå till skolan från Björkhult till Hjörnered gick de vintertid på Lagans is istället för att gå på stigen. När de tittade upp på branten såg det ut som en port inhuggen i berget. Det måste vara gud som bor där, alltså Oden. Stigen går vidare längs Lagan med stup ner på höger sida. Branten rakt över Lagan på andra sidan kallas Falkaberget. Där häckade falk tills för några år sedan i klippskrevorna. Här finns fiskljuse, men den häckar på en ö i Skallingasjön. Branterna här sägs också ha fungerat som ättestupa i forna tider.

Vi passerar en stengärdsgård. Det markerar marken vid ett gammalt torp som hette Hjörneredstorp. Det var backstugebyggt, både boninghus och uthus. De var byggda så att man tog tillvara värmen åt söder. Platsen är utmärkt med en skylt. Stigen går på en sträcka på den gamla vägen som gick upp till gården Skogen.

Vi passerar en väg som leder till en torvmosse som varit byalmänning. Det är uppodlad mossmark, kallad mosabänka, där de grävt kanaler runt mossen för att avvattna den. Här finns också en husgrund från en backstuga i slänten upp mot skogen. Här bodde ett par systrar som fick ärva skogen när deras bror ärvde den odlade marken.

Vi kommer förbi rester av en annan bosättning. Det finns Kittas äng och Olas håla här och det är säkert någon av dem som bodde här. Man ser var murstocken har varit. Det var säkert murad av lera och kullersten.

Vi passerar en gärdsgård som markerar gränsen till Östergård. Här finns en stubbe som är resten av vårdträdet på gårdsplanen. Man hade alltid ett vårdträd på gårdsplanen på gårdar förr. Ett nytt träd har vuxit upp mitt i den gamla bakugnen. Det är en stor gran som måste bort om den inte ska förstöra hela ruinen. Man ser också var murarna till boningshuset och uthusen har varit. Runt om oss ser vi odlingsrösen som minner om forna brukares mödor. Här finns också en gammal hålväg som trampats upp av klövar, hovar och människor. Den har varit markväg från gården till åkrarna.

Strax är vi tillbaka vid Receptionsstugan.

Gula spåret

Gula spåret kan man lämpligen starta från Vippentorpet. (Text om Vippentorpet finns i länkarna till höger.) Man flöjer vägen norrut. Den gamla vägen går till Björkhult och sedan vidare mot Knäredshållet. Efter ett tag viker spåret av åt öster under kraftledningen, in i skogen. Så småningom stöter man på blå spåret som kommer från raststugan i Timmershult. Vi fortsätter genom skogsområdet åt nordväst. Här följer vi en dalgång där det finns gott om gröngölingar.

Så småningom passerar vi kraftledningen och Björkhultsvägen igen. Nu bär det uppåt. Vi viker av från blå spåret åt vänster upp på en höjdrygg. Detta är en rullstensås bildad under istiden. För få veta med om rullstensåsen läser du text om denna som finns på länk på högersidan. På höger sida finns en moss- och myrmark som numera är nyckelbiotop. Den var förr en samfälld mark . Vi kommer in i tallskogen och snart är vi vid midsommargrottan som är en blockstensgrotta. Här kan man antingen välja att fortsätta den gulmarkerade leden ner till vägen eller klättra ner i grottan för att följa rödgul markering nere i Midsommardalen. Mer om Midsommargrottan hittar du bland länkarna till höger.

Nere vid vägen låg förr en dansbana där ungdomarna roade sig på sommaren.

Vi passerar vägen och följer spåret ner till Hultån. Här träffar vi på Blå spåret igen och kan följa det om vi ska till Timmershultsstugan. Området kring Hultån är vackert med trolsk natur. Det finns en sägen om Myringen i Hultaviken. Den hittar du i länkarna till höger. Snart är vi ute på vägen och tillbaka vid Vippentorpet.

Beskrivning av en kortare promenad som omfattar rullstensåsen och midsommargrottan hittar du i länkarna till höger.

Blå spåret

Blå spåret utgår från Raststugan i Timmershult. Man följer en gamla vägen norrut mellan åkrarna. Stigen går sedan genom skogen. När gula spåret viker av åt höger fortsätter vi rakt fram. Vi passerar rester av bebyggelse som hette Mörkedal. Stigen går nu genom en stor, välskött granskog där marken under är mossbeklädd. Vi passerar också resterna av en gård. Ägarna bodde i en jordhåla medan de byggde upp husen. Det var anfäder till dem som bodde på gården som heter Skogen. Man kan hitta gårdens brunn som finns kvar. Här ser man också stengärdsgårdar som gränsade av de brukade markerna. Det är ett enormt arbete nedlagt här, som håller på att växa igen. Så småningom träffar vi på det gröna spåret. Då följer vi detta åt vänster ner till vägen. Vi passerar vägen och går i trollskogen i området vid Hultån. Om Myringen i Hultaviken kan du läsa om du klickar på länken till höger. Sista biten följer vägen tillbaka till stugan. Om du viker av åt höger när du kommer fram till vägen kommer du till ett fint badställe. Det kan vara skönt med ett dopp efter promenaden.

 

Staten, via Naturvårdsverket, är medfinansiär till detta projekt.

Kommentera sidan

Innehållsansvarig: Rose-Marie Gustavsson
Sidan uppdaterad den 8 december 2010