Du är här: Start / Uppleva & göra / Besöksmål / Våxtorpsområdet
Den interaktiva kartan fungerar inte utan Javascript

Våxtorpsområdet

Som en hyllning till handens arbete står en stickande tant staty vid hembygdsstugan i Våxtorp. "Binget" i vackra färger och strikta mönster innebar en betydande biinkomst för bygdens folk. Traditionen förs vidare och förnyas med känsla och insikt.

1. Vallens borg

Vackra Vallens borg utanför Våxtorp.

Aage Pedersen Laxmand är den förste kände ägaren till Vallen. Han står skriven här 1419, men släktens innehav av egendomen kan sökas tillbaka till 1300-talet. Borgen fick sitt nuvarande utseende efter branden 1801.

Försvenskningen av de gamla östdanska landskapet var inte problemfri, trots 1645 års fred i Brömsebro. 1657 var härarna åter på marsch. Danmark ville ta igen förlorad mark, och skaror av friskyttar organiserades. En sommardag detta år genomförde snapphanarna genom en fräck kupp plundring av Vallens gods. Kriget fick dock ett brått slut. 1658 skrevs traktatet under i Roskilde, och Vallen förblev i svensk ägo. Borgen är privatägd men kan studeras, när du sakta glider förbi på vägen.

2. Våxtorps hembygdsgård

Bingerskan i VåxtorpMitt emot Dammarna i Våxtorp ligger hembygdsgården – ett 1700-talshus som 1962 flyttades hit från Lärka Sjöhult på andra sidan länsgränsen. I parken står en milsten från 1666, hitflyttad även den. Ursprungligen stod stenen i Sjöalt men slängdes undan i samband med en vägomläggning. Efter påtryckningar från Våxtorps hembygdsförening fick den sin nuvarande plats. Den bär – liksom många andra milstenar – dåvarande lands-hövdingens initialer. När Karl XI såg detta, blev han ytterligt förtörnad på sin befallningshavande, som så oblygt ville framhäva sin egen person. Iacob Hård var emellertid snabbtänkt och förklarade, att bokstäverna stod för ”I Halland”. Sanningshalten i historien kan inte garanteras, men så berättas det i varje fall.

Statyn ”Bingerskan”, utförd av konstnären Lars Lindekrantz, stod tidigare framför hembygdsgården men stals 2011. Den symboliserande alla de sydhalländska kvinnor som livnärt sig på att sticka vackert mönstrade tröjor, vantar och sockar. Sedan 2014 står Magnus Ringborgs skulptur "Bingerskan och katten" utanför hembygdsgården. 

3. Våxtorps galgbacke

En liten kulle, numera omgiven av tät skog, har varit skådeplatsen för sorgliga händelser. I strypsnaran på socknens galge har många skurkar dinglat - och förmodligen även oskyldiga olyckliga. För dem, som vill leta sig fram till den gamla avrättningsplatsen, kan nämnas att den ligger intill rastplatsen utmed 24:an vid södra infarten till samhället. Dagens galge är en rekonstruktion och fungerar ej.

4. Varggrop

På en villatomt i Våxtorp finns en två meter djup, stensatt håla, vilken enligt folk i bygden fungerat som varggrop. Den täcktes med granris, och med en fastsatt köttbit som bete lockades gråben dit. När ulven väl trampat igenom, kunde den omöjligt ta sig upp till friheten. Varggropen ligger på privat mark, men om du beter dig hänsynsfullt, kan du ta en titt på den. Spring inte över gräsmattan utan följ en liten stig i granskogen öster om huset!

5. Maltkölna

Det, som vid första anblicken ser ut som en jordkällare, är i verkligheten en maltkölna. Ölet var en viktig del i bondehushållet, och för tillverkningen torkades här den fuktade och grodda säden. I de flesta byar fanns liknande anläggningar, men dessa har försvunnit. Denna i Fågelsång har genom hembygdsföreningens försorg räddats undan förfall.

6. Måralts kyrka

Måralts kyrka är inte en kyrka i egentlig mening utan bara en låg klippa i skogen. Enligt muntlig tradition hölls här gudstjänster under dansk-svenska krigen på 1600-talet, då folket inte vågade ta sig till Våxtorp eller Hishult.

7. Laxtrappan vid Ekegården

Tar du någon av de vägar, som i Hårsabäck går ner till Smedjeån, hamnar du vid en av Hallandsledens vackraste rastplatser. Här finns vindskydd, eldstad och en mycket fin laxtrappa.

8. Horsabäck perenner

Horsabäck perennerTycker du om att titta på och välja växter till trädgården, finns det flera plantskolor i Laholms kommun. En annorlunda sådan ligger söder om Hårsabäck. I rabatter, stenpartier, dammar och kryddgårdar erbjuds en mängd både vanliga och ovanliga perenner.

9. Carl Ifvarssons födelseplats

Riksdagsmannen Carl Ifvarssons födelseort anges ofta till Ränneslöv, men faktum är att han kom till världen i Bastena i Våxtorp. I den lilla byn är en minnessten uppsatt efter den kände bondeledaren, en av grundarna till lantmannapartiet. Han levde under åren 1818-1889, valdes in i parlamentet 1859 och blev vice talman i andra kammaren.

10 Slaggvarp vid Kungsbygget

Utmed promenadstigen nedanför skidbackarna i Kungsbygget ligger en hög med historia: en slaggvarp med rester från utvinning av järn. Du befinner dig mitt i det område som under medeltiden var danskarnas motsvarighet till Bergslagen. Från Hishult i norr till Tåssjö söder om Hallandsås finns åtskilliga sådana slagghögar. Metall utvanns både ur myrmalm och direkt ur den järnhaltiga jorden under dina fötter.

11. Backstugan i Fladalt

I Fladalt har en gammal backstuga bevarats. Den är nu ett av Hallands byggnadsminnen, liksom objekt som mera speglar de högre ståndens liv: slott, kaptensboställen och kungsgårdar. Backstugan var de riktigt fattiga människornas boning. Som namnet antyder är huset delvis ingrävt i en sluttning, vilket gav extra värme, samtidigt som man sparade material. Den lilla byggnaden tjänstgjorde både som bostad och stall. Av de 39 backstugor, som enligt kyrkböckerna fanns i Våxtorp 1894, är bara denna kvar.

12. Björsåkra-Bölinge

Naturreservatet Björsåkra-Bölinge bjuder på fantastiska utsikter, där det ligger uppe på Hallandsås. Ljungen böljar i det backiga landskapet, som är dekorerat med pelarformade enar. I den gamla skogen längst i söder växer säregna bukettformiga bokar. Hultet är en rest från den tid, då stora bokbestånd bredde ut sig på åsen. Genom uthuggning, svedjning och bete förvandlades markerna till stora hedar.

13. Snibe stua

Vykort föreställande Snibe stua på början av 1900-talet

Det är inte särskilt lätt att hitta grottan Snibe stua (stuga), men väl upptrampade stigar leder till de stora block, som format urbergsgrottan. Enligt sägnen är det jätten Snibe som staplat upp stenar till en bostad åt sig och sin hustru Kitta. Det var för övrigt dessa storvuxna typer som, störda av kyrkklockorna, anses ha hivat iväg två rejäla bumlingar. Bockasten missade templet i Ysby och Dövra sten for förbi Veinge kyrka. Grottan sägs även ha varit tillhåll för friskyttar. Allmogen, som ville fortsätta att höra till Danmark, hade stöd från snapphanarna och även från kyrkligt håll. Kommendanten på Lagaholm lär en gång ha yttrat: – Prästerna i Halland står med ena foten i predikstolen och den andra på Hallandsås. Var försiktig när du utforskar hålrummen mellan stenblocken och gör det aldrig ensam!